Stor vulgaritet är stor elegans—Rolex Black Steel Daytona

  Det vanliga syftar på vad många eftersträvar, medan det förfinade syftar på eleganta och smakfulla ting. Deras former kan skilja sig åt, men deras essens är sannolikt densamma, med potential för morfologiskt utbyte eller till och med identitet. Låt mig dela med mig av mitt förändrade perspektiv på Rolex.

　　Jag har alltid tyckt om klockor. Förr fanns det alltid en gammal Rotary-klocka i familjens ägo i lådan; jag brukade dra upp den då och då, men den fängslade mig aldrig riktigt. När jag gick i skolan var digitala klockor högsta mode, och att äga en Casio kändes ganska anmärkningsvärt, något att visa upp ibland. Tiden flög iväg, och efter examen och när jag började arbeta hade jag sparat lite pengar och bad en vän att ta med en Tissot-kvartsklocka från Tyskland med tre underskivor, vilket gjorde mig oerhört glad. Gradvis blev jag förtjust i Tag Heuer, eftersom deras sportklockor ansågs vara ganska bra och inte var billiga på den tiden. Ännu senare blev jag på något sätt hopplöst förälskad i Jaeger-LeCoultre. En gång nämnde en vän helt apropå att Rolex var bra, varpå jag svarade, “ Rolex är alldeles för vulgärt, allt är glänsande guld med hemsk design, den sorten som bärs av triadbossar i Hongkong-filmer. Vad finns det att gilla, jag ogillar det ”. Gradvis blev denna åsikt rotad i mitt sinne. Men oväntat nog, när tiden gick, förändrades min uppfattning om Rolex när jag faktiskt stötte på dem. Det visade sig att det som många eftersträvade precis speglade den vulgära och vanliga sidan av Rolex, men när man väl förstått det, visade sig charmen hos Rolex vara oemotståndlig och höll mig vaken om nätterna; kanske är föreställningen om att bara köpa en Rolex för livet bara en myt...

　　Som någon som gillar att vandra insåg jag, när jag stötte på Explorer I, Explorer II, Submariner och den svarta stål-Daytonan, hur otroligt vackra Rolex sportklockor verkligen är – enkla, robusta och med en ultimat skönhet. Särskilt som entusiast av motorsport blev jag ännu mer förälskad i Daytonan. Följaktligen bad jag vänner att leta efter lager i Hongkong, Europa och Sydostasien, men fann inget tillgängligt, och hindrad av höga inhemska priser lyckades jag aldrig köpa en. Men senare såg jag på nätetkopia av Rolex-klockaoch kände omedelbart att den inte var sämre än originalet. När jag tittade på de faktiska fotografierna var både exteriören och utförandet exceptionellt förfinade, och avgörande var att den innehöll den modell jag gillade till ett överkomligt pris, så jag slog till och köpte en.

　　När jag väl fick den blev jag inte besviken, och den glädjen kommer troligen att följa mig i många år. I sanning vill jag säga att nuförtidenReplikeklockorockså gör ett rimligt bra jobb, och efter år av noggrant hantverk besitter den en viss nivå av klass och smak.