Att välja en klocka

　　En klocka som hade följt mig i 7 år,Rolexgick förlorad i en plötslig olycka. Sannerligen, man vet först hur man ska uppskatta något efter att man har förlorat det; åh, vilken smärtsam insikt!

　　Det finns så många minnen och historier förknippade med klockor. Den Rolex som följde mig i 7 år dokumenterade många av mina ungdomliga och vackra stunder, och bevittnade vänskap, kärlek och familjeband. Men ju längre du har något, desto lättare är det att ignorera dess närvaro; detta är något man måste erkänna.

　　En helt vanlig dag planlade jag och några vänner en utflykt till landsbygden; bara tanken på det kändes väldigt trevlig, så jag tackade ja med glädje. Jag brydde mig inte om tiden, eftersom jag inte ens kastade en blick på Rolex-klockan på min handled. Den kändes bara som en ren accessoar. Vi kom överens om en mötesplats, och vårt gäng gav sig iväg vid god mod. Under bilturen pratade vi oavbrutet utan tidsuppfattning, och det kändes som om vi var framme vid vårt resmål, landsbygden i ——, på ett ögonblick.

　　Jag måste säga att landskapet på landsbygden var väldigt friskt och vackert, med mer själ och mindre fåfänga än den livliga staden. Vårt gäng skrattade och pratade, och vi till och med grillade. Kort sagt hade vi det underbart. Senare föreslog någon att vi skulle bada i floden, eftersom vattnet i den lilla bäcken på landsbygden var mycket rent och kristallklart. Alla jublade åt förslaget, så vi klädde av oss till underkläderna och hoppade i floden, och jag var inget undantag.

　　När kan en person som lättast glömma allt och strunta i yttre påverkan? Kanske bara när man har roligt. Vårt gäng lekte helt fritt tills det började skymma, och det var först då vi gick i land. Väl uppe på stranden kände jag mig lite obekväm, även om jag inte kunde sätta fingret på varför. Mina vänner påminnande mig om att skynda på, så jag hann inte tänka efter för mycket och åkte så fort vi satte oss i bilen.

　　I bilen fick jag äntligen tid att fundera över varför jag kände mig obekväm. Jag lyfte handen för att titta på tiden och insåg plötsligt att min Rolex var borta! Gudars skymning, när försvann den? Var någonstans föll den av? En rad frågor dök upp i huvudet på mig och fick min hjärna att kortslutas för ett ögonblick. Jag berättade för mina vänner om den försvunna klockan, och vi var alla överens om att den måste ha trillat av i floden medan vi badade. Även om jag också trodde det, hoppades jag ändå att jag inte hade haft klockan på mig utan lämnat den hemma i stället.

　　Verkligheten är alltid grym; klockan var verkligen borta, och jag föll in i en lång period av ånger. Det är inte bara ånger över förlusten, utan för att jag en gång ägde den men inte visste hur jag skulle uppskatta den. Om ändå – men det finns inga "om". Om du har en klocka på handleden som har följt dig under lång tid måste du vårda den. Plocka uppKlockaoch använd din egen tid för att ta hand om den.